Wellpappens historia

Wellpapp började i mitten av 1800-talet med sin användning vid transport av känsliga material. Den patenterades 1856 av två engelsmän, Healey och Allen. Papperet var korrugerat mellan två räfflade cylindrar och denna produkt användes som foder på hattar. (Onen, 2007).

Det första patentet för wellpapp som förpackningsmaterial fick Albert L. Jones 1871. Genom att utveckla cylindrisk wellpapp för att skydda lampor hjälpte Jones till att inleda en annan era inom produkttransport.

Den första wellpappmaskinen för massproduktion designades av G. Smyth 1874 och tillverkades av Oliver Long parallellt med den uppfinning som Jones utvecklade. Wellpapptekniken, som är ganska vanlig idag, bygger på denna maskin.

Robert Gair skapade den första wellpapplådan 1890. Gair, som tillverkade en upprullningslåda genom att skära av wellpappplattor, startade tillverkningen efter att ha fått en order om att skydda skrivmaskiner som skadats under transporten. Wellpapp ersatte träförpackningar på 1900-talet och användningen av den har blivit ganska vanlig.

Papper, som är råvaran i wellpapp, är en av de förpackningstyper som har högst miljö- och biokompatibilitet, eftersom det är ett reproducerbart, återanvändbart och återvinningsbart material.

Wellpapp bör definieras som ett kostnadsreducerande verktyg, inte ett kostnadselement. Det går att förhindra att produkten som kommer ut med stora ansträngningar tappar i värde eftersom den inte är väl förpackad och skyddad, med en väldesignad förpackning.

Källa: Erişmiş M. C., The Effects of Process Conditions on Raw Material Product Resistance Relationship in Corrugated Cardboard Production, MSc, Istanbul University, Institute of Science, 2010.